En skräckfylld minut…
Idag har jag jobbat! Kändes som om jag varit borta väldigt länge! Som vanligt när man varit sjuk så känner man att man inte har nån koll alls… Så det var bara att sätta igång och jobba på direkten! Leta fram uppgifter och komma på nya infallsvinklar! Vilket innebar att rasterna fick jag hoppa över, bara hämta kaffe och sen fortsätta! Men dagen har förflutit snabbt!
Det gick undan i en rasande fart och innan jag visste ordet av så var det dags attt åka hem! Jag blev förvånad över hur ljust det fortfarande var kvart över fyra, då var det ändå inte fint väder! På med ”hundkläderna” och ut på långpromenad med tre glada hundar! Nu är det inte bara vi som går på vår stig, som jag skrev förra veckan har det varit en tapper skidåkare igång. Den personen hade varit ute idag igen och gjort nya spår men nu var det inte bara jag och hundarna som förstörde dem, någon hade dessutom ridit i dem. När vi kom till hästhagen blev Lakrits överlycklig. Hästarna kom travandes och hon rusade iväg! Vilket gjorde att de två yngsta hästarna sprang längs med staketet och såg ut att trivas ordentligt! Det ser faktiskt riktigt kul ut!
Men av någon anledning blev Izzie irriterad på den bruna hästen och skällde till. Vilket i sin tur irriterade hästen… Som svarade med att vända rumpan till och kicka ut med ena bakbenet. Nu var det ingen fara alls för hundarnas del för de var på behörigt avstånd. Det var dessvärre inte staketet… Stoet fick ut benet och när hon drog tillbaka det så fick hon med sig den nedersta tråden. Självklart blev hon rädd och drog iväg i galopp! Tråden var kvar på benet! Jag blev riktigt skräckslagen!!! Såg framför mig hur hon skulle få ett stort sår alternativt gå om kull och bryta ett ben! Det var en fasansfull minut! Fast det var nog inte så länge… Kanske var det bara 10 s… Men det kändes som en evighet innan tråden lossade!
De andra två hästarna blev skrämda av hennes beteende och det var lite oro ett tag! Hundarna och jag stod blickstilla och knäpptysta tills det hela började lugna ner sig. Stoet haltade inte vad jag kunde se även om hon verkade orolig och sparkade lite med ena bakbenet. De två yngsta hästarna verkade mest var bekymrade över att det låg en tråd i hagen. Jag gick så klart för att se om ägarna var hemma. Men det var de inte. Så jag satte hundarna och drog ut tråden ur hagen. Lagade staketet så att hästarna inte skulle kunna komma ut. Jag vågade dock inte gå in och undersöka benet för hon var fortfarande så orolig och jag känner fortfarande inte de hästarna så väl…
Gissa om jag var orolig hela vägen hem! Väl hemma igen letade jag upp telefonnumret för att försöka få tag på ägarna. Inget svar! Men som tur var, en telefonsvarare så att jag kunde lämna ett meddelande! Efter att ha ätit lite och jobbat en timme beslöt jag mig för att försöka ringa upp igen. Nu fick jag svar. Hon hade inte märkt nåt när hon tog in hästarna så allt tycks ha gått bra!!! Vilken lättnad!!!
Dessutom fick vi bytt telefonnummer med varandra och till helgen blir det nog en ridtur om det inte blir busväder! Så slutet gott allting gott…
februari 10th, 2010 at 7:17
Skönt att det gick bra. När jag kom hem från jobbet i går så gick Biran omkring med ett elrep i munnen som hade hade plockat ner från en stolpe där det hängt ihopvirat. Ingen el i det repet vilket kanske var synd. Nu har dom fått hundlekasaker i hagen dom kan ha dragkamp med